Sveriges nya demensstrategi 2025-2028: Missa inte de avgörande förändringarna för vårdpersonal!

En ny era för personcentrerad omvårdnad – vad innebär det egentligen?

Från rutin till individ – att se människan bakom diagnosen

När jag läste om den nya strategins fokus på personcentrerad vård, var det som om en sten föll från mitt bröst. För mig, och jag tror för många av er som läser, är det så otroligt viktigt att vi ser personen, inte bara diagnosen. Jag har själv sett hur en alltför standardiserad vård kan göra att våra äldre känner sig som en del av ett maskineri, där deras unika livshistoria, intressen och önskemål försvinner i mängden. ”Varje dag räknas” understryker just detta – att varje möte är en möjlighet att bekräfta den enskilda individen. Det handlar om att skapa en miljö där den demenssjuke får behålla sin värdighet och självbestämmanderätt så länge som möjligt. Jag minns när jag besökte ett boende där personalen hade tagit reda på att en boende älskade att baka kanelbullar. Trots hennes demens ordnade de så att hon fick vara med och baka, och glädjen i hennes ögon när doften av nybakade bullar spred sig var obeskrivlig. Det är sådana stunder som räknas, och jag känner verkligen att den nya strategin försöker få till mer av detta i hela landet. Att anpassa vården efter varje persons unika behov och önskemål är inte bara vackert på papper, det är grundläggande för livskvaliteten. Det ger mig hopp om att vården verkligen kan bli mer än bara en tjänst – den kan bli en förlängning av den enskildes liv och identitet, en plats där man fortfarande känner sig sedd och värdefull.

Det viktiga samspelet – kommunikation och delaktighet

En annan aspekt som verkligen fångar min uppmärksamhet är betoningen på kommunikation och delaktighet. Det är inte bara vårdtagaren som ska vara delaktig, utan även anhöriga. Som jag ser det är vi anhöriga en ovärderlig resurs, en levande länk till personens förflutna och nutid. Att vården lyssnar på oss, tar till sig våra erfarenheter och låter oss vara en del av planeringen, skapar en mycket tryggare och mer sammanhållen vårdkedja. Jag har känt den frustrationen när man känner att ens röst inte riktigt når fram, att informationen blir ensidig. Den nya strategin signalerar en tydlig förändring mot ett öppet och lyhört samarbete, där allas perspektiv värderas. Jag tror att detta inte bara minskar stressen för de anhöriga utan också leder till en bättre anpassad och därmed mer effektiv vård för den demenssjuke. Det är ju trots allt i det mänskliga mötet som den största skillnaden görs, och när alla inblandade känner sig hörda och respekterade, då blir vården så mycket mer än bara mediciner och rutiner – den blir hjärtlig och meningsfull. Det handlar om att skapa en ömsesidig respekt och förståelse, vilket är avgörande för att bygga förtroende och säkerställa att den demenssjuke får den bästa möjliga omsorgen. Den känslan av att vara en del av lösningen, inte bara en orolig anhörig, är oerhört stärkande.

Stärkt kompetens – Nyckeln till en bättre framtid inom äldreomsorgen

Investering i personalen – från utbildning till handledning

Jag har alltid trott att hjärtat i all god vård är de människor som faktiskt utför den varje dag. Och jag har sett med egna ögon hur otroligt duktiga och engagerade våra undersköterskor och sjuksköterskor är. Men jag vet också att demensvård kräver en alldeles särskild kompetens – det är komplext, emotionellt krävande och utvecklas ständigt. Därför känner jag en stor glädje över att ”Varje dag räknas” lägger en så stark betoning på kompetensutveckling. Det handlar inte bara om att erbjuda enstaka kurser, utan om en systematisk satsning på fortbildning, specialistutbildningar och kontinuerlig handledning. Jag tänker på vikten av att förstå demenssjukdomens olika faser, att lära sig bemötandestrategier som skapar trygghet istället för förvirring, och att kunna identifiera tidiga tecken på försämring. Detta är kunskap som direkt förbättrar livskvaliteten för de drabbade. Som jag ser det är detta en investering som betalar sig mångfaldigt – inte bara för de äldre, utan även för personalens arbetsmiljö och trivsel. Att känna sig trygg i sin roll, med rätt verktyg och kunskap, minskar stress och utbrändhet. Jag har pratat med många inom vården som verkligen längtar efter mer skräddarsydd utbildning, och nu verkar det som om den efterlängtade satsningen äntligen är här. Det skapar förutsättningar för personalen att växa i sina roller och känna en större yrkesstolthet, vilket i sin tur leder till en högre kvalitet på vården.

Att locka och behålla – framtidens vårdhjältar

Men det räcker inte med att utbilda befintlig personal; vi måste också locka nya talanger till äldreomsorgen och se till att de stannar kvar. Jag har ofta funderat över hur vi kan göra vårdyrket mer attraktivt, för det är ju ett av de mest meningsfulla yrken man kan ha. Strategin lyfter fram vikten av att skapa goda arbetsvillkor, erbjuda karriärmöjligheter och framför allt att synliggöra hur givande det är att arbeta med äldre. Tänk om vi kunde få fler unga att se den enorma potentialen i att arbeta med demenssjuka, att vara den där trygga handen, den lyssnande örat. Jag har en väninna som nyligen började som undersköterska inom hemtjänsten, och hon berättade att det som driver henne är de små stunderna av kontakt, de leenden hon får tillbaka, och känslan av att verkligen göra skillnad i någons vardag. Att stat, region och kommun nu samarbetar för att höja statusen och förbättra villkoren för vårdpersonalen är helt avgörande. Jag hoppas innerligt att denna satsning kommer att leda till att fler känner sig kallade till detta otroligt viktiga arbete, och att vi kan behålla våra erfarna medarbetare så att deras kunskap inte går förlorad. Att skapa en arbetsplats där man känner sig uppskattad och där det finns utrymme för utveckling är nyckeln till att bygga ett hållbart team. Det är ju de som är ryggraden i vården och som förtjänar all uppmärksamhet de kan få.

Teknik som medmänniska – innovationens roll i demensvården

Digitala lösningar för trygghet och självständighet

När jag tänker på framtidens demensvård ser jag inte bara fler händer, utan också smartare verktyg. Och jag har personligen blivit positivt överraskad över hur mycket teknik kan bidra med, utan att för den skull ta över det mänskliga mötet. Den nya strategin betonar vikten av att utforska och implementera välfärdsteknologi, och det är något jag verkligen välkomnar. Tänk bara på GPS-larm som kan ge ökad frihet och trygghet för den som har svårt att hitta hem, samtidigt som anhöriga kan känna sig lugnare. Eller smarta sensorer som upptäcker om någon faller, vilket snabbt kan larma personal. Jag har sett exempel på digitala kalendrar och påminnelsesystem som hjälper personer med demens att hålla ordning på sin vardag, vilket stärker deras känsla av självständighet. Det handlar inte om att ersätta mänsklig kontakt, utan om att förstärka den och frigöra tid för meningsfulla möten. För mig är det viktigt att tekniken utvecklas med användaren i fokus, att den är intuitiv, enkel att använda och verkligen tillför ett värde i vardagen. Det får inte bli en teknisk barriär, utan en bro till ett mer självständigt och tryggt liv. Att implementera teknik på rätt sätt kan verkligen höja livskvaliteten och minska den dagliga oron, både för den drabbade och för de anhöriga. Det är framsteg vi alla kan heja på.

Virtuella mötesplatser och kognitiv stimulans

Men teknikens möjligheter sträcker sig längre än rena säkerhetslösningar. Jag har fascinerats av hur digitala plattformar kan skapa nya sociala arenor. Tänk på videosamtal som gör det möjligt för en demenssjuk person att enkelt prata med barnbarn som bor långt borta, eller virtuella “fika-stunder” med gamla vänner. Dessa digitala möten kan bryta isolering och ge värdefull stimulans. Och hur är det med kognitiv träning? Jag har läst om appar och spel som är specifikt designade för att träna minnet och andra kognitiva funktioner, anpassade för olika stadier av demens. Självklart är det ingen bot, men det kan bidra till att bibehålla funktioner längre och ge glädje i nuet. Jag minns när jag provade ett VR-program som simulerade en lugn skogspromenad – känslan av lugn var påtaglig även för mig. Att kunna erbjuda sådana upplevelser till demenssjuka, som kanske inte längre kan ta sig ut i naturen på egen hand, är fantastiskt. Det handlar om att använda teknik som ett verktyg för att berika livet, att skapa glädje och meningsfullhet, och jag känner verkligen att vi bara har sett toppen av isberget när det kommer till dessa möjligheter. Vi måste våga vara nyfikna och utforska vad digitaliseringen kan ge oss för att förbättra våra äldres vardag på ett värdigt och respektfullt sätt.

Anhörigstöd – Att inte glömmas bort i vården

Praktisk hjälp och avlastning för anhöriga

Jag vet av egen erfarenhet, och genom att prata med många av er, hur otroligt påfrestande det kan vara att vara anhörig till någon med demens. Det är en roll som sällan tar paus, och den kan lätt leda till utmattning om man inte får rätt stöd. Därför är jag så glad att den nya strategin så tydligt lyfter fram vikten av anhörigstöd. Det handlar om konkreta åtgärder som kan göra en enorm skillnad i vardagen. Jag tänker på möjligheten till avlastningsplatser, där den demenssjuke kan bo en kortare tid på ett boende så att anhöriga får tid för sig själva, att ladda batterierna. Eller hemtjänst som verkligen fungerar och som kan erbjuda hjälp med de praktiska sysslorna, så att den anhörige kan fokusera på att vara just anhörig – inte en ständig vårdare. Jag har pratat med många som känner att de balanserar på gränsen till utbrändhet, och att få lite andrum kan vara avgörande för att orka vidare. Det är också viktigt att det finns ekonomiskt stöd och information om de rättigheter man har. Jag har personligen känt mig lite vilse i djungeln av byråkrati ibland, och att få hjälp med att navigera i detta är ovärderligt. Att samhället nu tar ett tydligare ansvar för detta stöd är inte bara humant, det är också samhällsekonomiskt smart i längden. Ett starkt anhörigstöd är en investering i folkhälsan som helhet.

Psykologiskt stöd och mötesplatser för delande

Men stöd handlar inte bara om praktisk avlastning, det handlar också om det psykologiska välmåendet. Att vara anhörig till en demenssjuk person innebär ofta att man går igenom en process av sorg och förlust, även om personen fysiskt finns kvar. Jag har upplevt hur viktigt det är att kunna prata med någon som förstår, någon som har gått igenom liknande erfarenheter. Därför ser jag med stor förhoppning på satsningar på samtalsgrupper och psykosocialt stöd. Att kunna dela sina tankar, rädslor och frustrationer med andra i samma situation är otroligt läkande. Jag minns ett tillfälle när jag var med på ett anhörigkafé, och bara att höra andra berätta om sina utmaningar gjorde att jag kände mig mindre ensam och mer förstådd. Det var som att någon äntligen satte ord på det jag själv kände. Att den nya strategin uppmärksammar detta behov och vill skapa fler sådana mötesplatser är fantastiskt. Det handlar om att bygga nätverk, att stärka varandra och att påminna sig om att man inte är ensam i sin kamp. För mig är detta en grundbult i ett medmänskligt samhälle, att vi ser och stöder varandra även i de svåraste stunderna. Att få validering för sina känslor och upplevelser kan vara den enskilt viktigaste faktorn för att orka fortsätta vara ett stöd för sin närstående, samtidigt som man tar hand om sig själv.

Forskning och förebyggande – ljuset i tunneln för framtiden

Nya genombrott och tidig upptäckt

Det är svårt att inte känna en viss oro när man tänker på demens, men jag har också känt ett enormt hopp när jag följer den senaste forskningen. ”Varje dag räknas” understryker vikten av att fortsätta satsa på forskning, och det är något som verkligen ger mig framtidstro. Tänk om vi en dag kan hitta ett sätt att bromsa eller till och med förhindra demenssjukdomar! Jag har läst om lovande studier kring nya mediciner och diagnostiska metoder som kan upptäcka sjukdomen i ett mycket tidigt skede, ibland långt innan de tydliga symptomen syns. Jag minns en artikel jag läste nyligen om ett blodtest som kan identifiera biomarkörer för Alzheimer i ett mycket tidigt stadium. Sådana framsteg kan förändra allt, ge möjlighet till tidig intervention och kanske till och med förebyggande behandlingar. Att regeringen nu satsar på att stärka forskningsmiljöerna och underlätta för kliniska studier är avgörande. Jag tror att vi står inför en era där vi kommer att förstå demenssjukdomarna på ett helt nytt sätt, och att denna kunskap kommer att leda till verkliga genombrott för de drabbade och deras familjer. Det är en lång väg kvar, men varje nytt forskningsresultat är en liten bit i ett stort pussel som ger oss hopp. Denna framtidssyn är vital för att vi inte ska tappa modet i en såpass utmanande sjukdomsbild.

Livsstilsfaktorer och hjärnhälsa genom livet

Men vi behöver inte bara vänta på framtida mediciner; det finns massor vi kan göra redan idag för att främja vår egen hjärnhälsa. Den nya strategin lyfter fram förebyggande arbete som en central del, och det är något jag brinner för. Jag har själv märkt hur viktigt det är att hålla sig aktiv, både fysiskt och mentalt. Att regera med hälsosamma vanor som att äta näringsrik mat, motionera regelbundet, sova tillräckligt och utmana hjärnan med nya aktiviteter kan faktiskt minska risken för demens. Jag har börjat lära mig ett nytt språk, och även om det går långsamt känner jag att det håller hjärnan alert! Strategin betonar vikten av att informera allmänheten om dessa livsstilsfaktorer, och att kommuner och regioner ska arbeta mer aktivt med folkhälsa. Jag tycker det är så bra att fokus flyttas till att vi alla har ett ansvar att ta hand om vår hjärna, precis som vi tar hand om resten av kroppen. Det handlar om att investera i sin egen framtid, och att ge sig själv de bästa förutsättningarna för ett långt och friskt liv. Det är aldrig för sent att börja göra små förändringar som kan göra stor skillnad, och jag tror att kunskap om dessa faktorer kan stärka individens förmåga att ta kontroll över sin egen hälsa. Det är en gåva vi ger oss själva.

Viktiga områden inom den nationella demensstrategin “Varje dag räknas” (2025-2028)

Strategiskt område	Fokusområden	Målsättning
Personcentrerad vård och omsorg	Individuella behov, värdighet, delaktighet	Säkerställa att varje person med demens får vård anpassad efter unika önskemål och förutsättningar.
Kompetens och utbildning	Fortbildning, specialistkunskap, handledning	Höja kompetensen hos all personal inom demensvården för att möta framtidens utmaningar.
Anhörigstöd och delaktighet	Praktisk avlastning, psykosocialt stöd, information	Stärka stödet till anhöriga och öka deras delaktighet i vårdplaneringen.
Forskning och innovation	Nya diagnosmetoder, behandlingar, välfärdsteknologi	Främja demensforskning och implementera innovativa lösningar som förbättrar vård och livskvalitet.
Förebyggande arbete och folkhälsa	Livsstilsfaktorer, tidig upptäckt, information	Öka kunskapen om riskfaktorer och förebyggande åtgärder för att minska demensincidensen.

Samverkan – När alla drar åt samma håll för våra äldre

Sömlösa övergångar och gemensamma mål

När vi pratar om demensvård kan det lätt kännas som en labyrint av olika aktörer – kommun, region, vårdcentraler, sjukhus, anhörigföreningar och civilsamhället. Och jag har tyvärr sett hur brister i samverkan kan leda till att viktiga delar faller mellan stolarna, vilket skapar onödig oro och stress för både den demenssjuke och de anhöriga. Därför är det så upplyftande att ”Varje dag räknas” lägger en så stark betoning på att förbättra samverkan mellan alla dessa instanser. Det handlar om att skapa sömlösa övergångar i vårdkedjan, från diagnos till långvarig omsorg. Jag tänker på vikten av gemensamma journalsystem, tydliga ansvarsfördelningar och regelbundna möten där alla parter kan utbyta information och planera framåt. För mig är detta grundläggande för att kunna erbjuda en helhetssyn på personen och dennes behov. Att regeringen nu driver på för nationella riktlinjer och stödstrukturer för att underlätta denna samverkan är en signal om att man på allvar vill åtgärda dessa utmaningar. Jag tror att när alla drar åt samma håll, med ett gemensamt mål – att ge den bästa möjliga vården till våra äldre – då kommer vi att se en enorm förbättring i kvalitet och effektivitet. Det handlar om att bryta ner stuprörstänkande och istället bygga broar för en mer sammanhållen och effektiv vård, vilket i slutändan gynnar alla inblandade.

Civilsamhällets ovärderliga insats och engagemang

Men samverkan handlar inte bara om myndigheter. Jag vill verkligen lyfta fram den fantastiska roll som civilsamhället spelar i demensvården. Föreningar som Demensförbundet, Alzheimerfonden och de lokala anhöriggrupperna är ofta ovärderliga i sitt stöd, sin information och sitt påverkansarbete. Jag har själv engagerat mig i sådana sammanhang och har sett hur deras arbete kompletterar den offentliga vården på ett unikt sätt. Den nya strategin betonar vikten av att inkludera och stödja civilsamhället i detta arbete, vilket jag tycker är helt rätt. Tänk på alla de frivilliga insatser som görs – allt från att arrangera sociala aktiviteter för demenssjuka till att erbjuda samtalsstöd till anhöriga. Dessa insatser fyller ett tomrum som den offentliga sektorn sällan kan täcka fullt ut. För mig är det ett bevis på vårt samhälles medmänsklighet att så många väljer att engagera sig. Att regeringen nu erkänner detta och vill stärka deras förutsättningar är otroligt viktigt. Det är ju tillsammans vi kan bygga ett samhälle där ingen glöms bort, och där alla får möjlighet att leva ett värdigt liv, oavsett sjukdom. Jag tror att denna synergi mellan offentlig sektor och civilsamhället är en av de starkaste krafterna vi har för att skapa en trygg och omsorgsfull framtid för våra äldre. Deras engagemang är en ovärderlig resurs som berikar vården på så många plan.

Det känns otroligt bra att få dela med mig av mina tankar kring den nya nationella demensstrategin, ”Varje dag räknas”. Som jag har försökt förmedla är detta mer än bara ett dokument; det är en djupt mänsklig vision för hur vi kan skapa en bättre och mer värdig tillvaro för alla som berörs av demenssjukdom.

Att se hur regeringen tar ett så brett grepp om frågan, från personcentrerad vård och kompetensutveckling till anhörigstöd, forskning och samverkan, ger mig ett starkt hopp för framtiden.

Det handlar om att arbeta tillsammans, med hjärtat i centrum, för att ingen ska känna sig ensam i sin kamp. Låt oss fortsätta att sprida kunskap och vara en röst för dem som behöver oss allra mest.

Varje dag räknas verkligen!

Avslutande tankar

När vi nu har vandrat igenom den nya demensstrategin, känner jag verkligen att vi står inför en spännande tid. Det är lätt att känna sig överväldigad av de utmaningar som demenssjukdomarna innebär, men jag ser också ett starkt engagemang och en vilja att förändra till det bättre. Regeringens ”Varje dag räknas” är inte bara tomma ord, utan en ambitiös plan för att rusta Sverige inför framtiden. Jag hoppas innerligt att den kommer att omsättas i praktiken på ett sätt som verkligen gör skillnad i varje enskild individs vardag. Att vi alla, oavsett om vi är anhöriga, vårdpersonal, beslutsfattare eller bara medmänniskor, tar ansvar och bidrar till en mer inkluderande och förstående samhälle. För det är när vi ser varandra och samarbetar som vi kan skapa den varmaste och tryggaste demensvården.

Bra att veta inför framtiden

1. Sök stöd som anhörig: Kom ihåg att du som anhörig är en ovärderlig resurs, men du behöver också stöd. Tveka inte att kontakta kommunen för att se vilket anhörigstöd de erbjuder, eller vänd dig till patient- och anhörigföreningar som Demensförbundet eller Anhörigas Riksförbund. De kan erbjuda avlastning, rådgivning och samtalsgrupper som gör att du känner dig mindre ensam.

2. Investera i din hjärnhälsa: Förebyggande arbete är en viktig del av strategin. Att upprätthålla en hälsosam livsstil med god kost, regelbunden motion, tillräcklig sömn och att utmana hjärnan med nya aktiviteter kan minska risken för demens. Det är aldrig för sent att börja ta hand om din hjärna!

3. Tekniken som medmänniska: Håll dig informerad om ny välfärdsteknologi. Från GPS-larm som ökar tryggheten till digitala kalendrar och sociala plattformar – tekniken kan verkligen komplettera den mänskliga vården och bidra till ökad självständighet och livskvalitet. Var nyfiken på de digitala lösningar som kan underlätta vardagen.

4. Vikten av tidig upptäckt: Forskningen går framåt med stormsteg, och tidig diagnos blir allt viktigare för att kunna sätta in rätt stöd och behandling. Var uppmärksam på symtom och tveka inte att söka vård om du eller någon i din närhet uppvisar oroande tecken. Tidig intervention kan göra stor skillnad.

5. Engagera dig lokalt: Prata med din kommun om hur de implementerar den nya demensstrategin. Fråga efter demensteam och demenssjuksköterskor som kan samordna insatser och ge råd. Ditt engagemang kan bidra till en bättre och mer likvärdig demensvård där du bor.

Viktiga punkter att komma ihåg

Den nationella demensstrategin ”Varje dag räknas” markerar en framåtblickande satsning på demensvården i Sverige för perioden 2025–2028. Strategin betonar att demenssjukdomar inte är en naturlig del av åldrandet och att det är möjligt att leva ett meningsfullt liv med diagnosen. Huvudfokus ligger på personcentrerad vård, stärkt kompetens hos personalen, ökat stöd till anhöriga, samt att driva forskning och innovation framåt, inklusive förebyggande insatser. Dessutom lyfts behovet av förbättrad samverkan mellan kommuner, regioner, hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst fram för att skapa en mer likvärdig och sammanhållen vårdkedja. Detta är en helhetsstrategi som syftar till att förbättra livskvaliteten för de cirka 150 000 personer som idag lever med demenssjukdom i Sverige och deras anhöriga.