Vi lever i en tid där livet blir allt längre, vilket är fantastiskt på många sätt. Men med längre liv kommer också nya utmaningar, och en av de mest hjärtskärande är demenssjukdomarna.

Jag har själv funderat mycket på hur vi som samhälle möter detta, och om du, liksom jag, har en äldre anhörig vet du hur nära det kan kännas. I Sverige ser vi en kraftig ökning av antalet personer som drabbas – forskare menar att siffran kan fördubblas till 2050, vilket är en svindlande tanke.
Det här sätter verkligen fingret på hur ovärderlig en roll är som ofta hamnar i skymundan: demensvårdarens. Tänk dig själv att varje dag möta någon som långsamt förlorar sitt minne, sin identitet.
Det kräver inte bara djup professionell kunskap, utan också ett enormt tålamod, empati och förmågan att se människan bakom sjukdomen. Det är en balansgång mellan att erbjuda praktiskt stöd och att ge emotionell tröst, att skapa trygghet i en värld som ständigt förändras för den drabbade.
Kommunerna står inför en jätteutmaning, både ekonomiskt och personellt, med kostnader som beräknades till mellan 90 och 100 miljarder kronor redan 2023, och vi ser att den informella vården av anhöriga spelar en oerhört stor, men ofta osynlig, roll.
Samtidigt pågår spännande utveckling, med fokus på tidig diagnostik, personcentrerad vård och nya innovationer som specialiserade team och digitala hjälpmedel.
Det handlar om att forma framtidens demensvård, en vård där varje individ kan leva ett så värdigt liv som möjligt, oavsett sjukdom. Att vara demensvårdare är mer än ett yrke; det är en samhällsbärande insats som förtjänar all uppmärksamhet.
Låt oss nu dyka djupare in i vad denna fantastiska yrkesroll egentligen innebär och dess enorma betydelse för oss alla.
Att Se Människan Bakom Sjukdomen: Kärnan i Demensvårdarens Uppdrag
När jag pratar med demensvårdare, både professionella och anhöriga, slår det mig alltid hur otroligt viktigt det är att de lyckas se bortom diagnosen. Det handlar inte bara om att hjälpa till med det praktiska i vardagen, utan om att verkligen förstå att personen framför en fortfarande är en unik individ med en lång livshistoria, drömmar och känslor. Att vårda någon med demens är en konstform i sig, där varje dag bjuder på nya utmaningar och möjligheter att skapa små stunder av glädje och trygghet. Jag har själv märkt hur mycket det betyder att inte bara “göra” saker för någon, utan att “vara” med dem, att anpassa sig till deras världsbild och tempo. Denna personcentrerade vård, som jag verkligen brinner för, handlar om att låta personens egen upplevelse av verkligheten vara utgångspunkten. Tänk så annorlunda det blir när man inte försöker tvinga in någon i ens egen verklighet, utan istället möter dem där de är. Detta är inte alltid lätt, jag vet, men det är här den verkliga magin i demensvårdarens arbete ligger. Det handlar om att bekräfta, att lyssna med hjärtat och att hitta de där små nycklarna som öppnar upp för kontakt, även när orden tryter. Socialstyrelsens nationella riktlinjer betonar att personcentrerat förhållningssätt ska vara högsta prioritet i all demensvård, vilket jag tycker är helt rätt.
Att Skapa En Trygg Värld
En demensvårdares kanske viktigaste uppgift är att bygga en miljö där den drabbade känner sig så trygg och bekväm som möjligt. Jag har ofta tänkt på hur svårt det måste vara att leva i en värld som ständigt förändras, där ens egna minnen och uppfattningar kan svika. Då blir vårdaren en fast punkt, ett ankare i tillvaron. Det kan handla om små saker, som att upprätthålla välkända rutiner som ger struktur åt dagen, eller att se till att den fysiska miljön är lugn och igenkännbar. Att ha den där förmågan att läsa av kroppsspråk och känslor, även när kommunikationen är svår, är helt avgörande. Det är en otrolig utmaning, men också så givande när man ser att ens ansträngningar skapar en känsla av lugn och välbefinnande. Jag har hört många berättelser om vårdare som använder musik, beröring eller gamla foton för att väcka minnen och skapa meningsfulla interaktioner, vilket är ett fantastiskt exempel på hur man verkligen sätter personen i centrum.
Empati och Relationers Betydelse
För mig är empati grundbulten i all god vård, och kanske extra mycket när det kommer till demens. Att kunna sätta sig in i den andras situation, att försöka förstå vad det är de upplever och känner, är ovärderligt. Jag har själv sett hur en stark och tillitsfull relation mellan vårdare och den demenssjuke kan göra underverk. Det är inte bara ett professionellt förhållande, utan ofta något mycket djupare, nästan som en familjeband. Att bygga den här typen av relation kräver tid, tålamod och en vilja att verkligen lära känna personen på djupet – deras levnadshistoria, deras preferenser, deras personlighet. När jag hörde talas om VIPS-modellen för personcentrerad vård, som bygger på att Värdera, Individanpassa, förstå Perspektivet och skapa en stödjande Social miljö, kände jag direkt att det sammanfattade det jag själv upplevt som så viktigt.
Framtidens Vård: Innovation och Nya Arbetssätt
Det är så spännande att se hur demensvården i Sverige ständigt utvecklas, trots de stora utmaningar vi står inför med en åldrande befolkning. Jag har följt en del diskussioner om den nya nationella demensstrategin, och det känns hoppfullt att regeringen fokuserar på allt från förebyggande insatser till diagnostik och behovsanpassad vård. Det handlar verkligen om att hela samhället måste anpassa sig och hitta nya, smartare sätt att arbeta. Jag har själv funderat mycket på hur teknik kan vara en del av lösningen, inte för att ersätta den mänskliga kontakten, utan för att underlätta och frigöra tid för det som är viktigast – mötet mellan människor. Det finns så många lovande projekt och initiativ runt om i landet som visar att vi är på rätt väg.
Digitala Verktyg Som Förlänger Självständigheten
Digitala hjälpmedel är verkligen en game changer inom demensvården, och jag har personligen sett hur de kan göra en enorm skillnad. Tänk dig bara att kunna bo kvar hemma längre, känna sig trygg och behålla sin självständighet, tack vare smarta lösningar. Jag har pratat med anhöriga som berättar om digitala kalendrar som påminner om mediciner eller dagliga aktiviteter, och om spisvakter som förhindrar olyckor. Visst finns det en diskussion kring integritet, men för många är den ökade säkerheten och livskvaliteten det absolut viktigaste. Jag tycker det är så synd att många fortfarande inte får information om de här verktygen i ett tidigt skede av sjukdomen. Det finns så mycket att vinna på att introducera dessa hjälpmedel i tid, så att människor med demens kan ha större inflytande över sin vardag.
Specialiserade Team och Samverkan
Jag har alltid trott på kraften i samarbete, och inom demensvården är det mer aktuellt än någonsin. Att olika professioner – läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, biståndshandläggare och demensvårdare – arbetar tillsammans i team känns så självklart för att kunna ge den bästa möjliga vården. Jag har sett exempel på hur dessa multiprofessionella team verkligen kan lyfta vården och omsorgen, särskilt när det handlar om att hantera komplexa situationer och beteendeproblem. Det är så viktigt att det finns en “sömlös” vårdkedja, från tidig diagnostik till livets slut, där allas kompetenser tas tillvara. Utmaningen ligger ofta i att få kommuner och regioner att samarbeta effektivt, men jag vet att många jobbar stenhårt med att förbättra denna samverkan. Regeringen har till och med avsatt medel för projekt som syftar till att stödja kommuner och regioner i detta arbete, vilket jag tycker är en fantastisk satsning.
Att Stödja Anhöriga: Den Osynliga Ryggraden i Vården
Som jag nämnde tidigare är anhörigas roll i demensvården ofta enorm, och ibland nästan osynlig. Jag har själv sett hur mycket tid och energi anhöriga lägger ner, och det är helt avgörande att de får rätt stöd för att orka. Det handlar inte bara om praktisk avlastning, utan också om emotionellt stöd, information och möjligheter att dela erfarenheter med andra i liknande situationer. Många anhöriga upplever en hög börda och riskerar både fysisk och psykisk ohälsa, vilket är något vi verkligen måste uppmärksamma. Jag är glad att se att kommunerna har en skyldighet att erbjuda stöd till anhöriga, och att det finns olika former av hjälp att få.
Olika Former av Anhörigstöd
Jag har förstått att behoven hos anhöriga är väldigt olika, och därför är det så bra att det finns en bred palett av stödinsatser. Jag har hört talas om allt från avlösning i hemmet, där personal kommer och tar över några timmar så att anhöriga får en paus, till dagverksamheter där den demenssjuke får stimulans och socialt umgänge. Jag tycker också att utbildningsprogram är otroligt värdefulla, där anhöriga får kunskap om demenssjukdomar, bemötande och vilka stödformer som finns. Att kunna träffa anhörigkonsulenter eller delta i stödgrupper, där man kan dela med sig av sina tankar och känslor, är också något som många uppskattar enormt. Det är verkligen en fråga om att hitta det som passar bäst för varje unik situation.
Ekonomisk och Praktisk Avlastning
Det är ingen hemlighet att anhörigvård kan innebära stora påfrestningar, inte bara emotionellt och tidsmässigt, utan även ekonomiskt. Jag har hört berättelser som verkligen belyser vikten av att anhöriga också får praktisk och, i vissa fall, ekonomisk ersättning för den tid de lägger ner. Att kunna få avlösning regelbundet kan vara skillnaden mellan att orka fortsätta och att gå in i väggen. Det är också viktigt att känna till möjligheterna till bostadsanpassning och andra hjälpmedel som kan underlätta vardagen hemma. Att få hjälp med att hitta rätt bland kommunens tjänster, eller att få kontakt med anhörigföreningar som kan ge råd och stöd, är otroligt värdefullt. Det handlar om att skapa en hållbar situation för alla inblandade.
Utbildning och Kompetensutveckling: Nyckeln till Kvalitet
Om vi ska kunna möta den ökande efterfrågan på demensvård med hög kvalitet, är kontinuerlig utbildning och kompetensutveckling för vårdpersonalen helt avgörande. Jag har själv ett stort intresse för lärande och vet hur viktigt det är att man känner sig rustad för sitt arbete. Att arbeta med personer med demenssjukdom kräver en unik uppsättning kunskaper och färdigheter, inte minst när det gäller bemötande, kommunikation och förståelse för sjukdomens olika faser. Jag är glad att se att det finns många olika utbildningsmöjligheter i Sverige, från kortare kurser till specialistutbildningar på högskolenivå. Det är en investering som verkligen lönar sig, både för vårdaren och för den demenssjuke.
Specialistkompetens som Gör Skillnad
Jag har ofta funderat på hur mycket specialistkompetens inom demensvård kan betyda. När jag läser om undersköterskor som vidareutbildar sig till specialistundersköterskor inom demens, eller sjuksköterskor som tar en magisterexamen i demensvård, känner jag mig hoppfull. Dessa utbildningar ger inte bara djupare kunskaper om sjukdomarna, utan också verktyg för att arbeta med personcentrerad vård, förbättringsarbete och ledarskap. Det är precis den typen av kompetens som behövs för att driva utvecklingen framåt. Att kunna arbeta med evidensbaserade metoder och att förstå de psykiska och beteendemässiga symtom som kan uppstå är ovärderligt. Jag tror att ju fler specialistutbildade vårdare vi har, desto bättre kommer demensvården att bli i stort.
Lärande för Alla Aktörer
Men det är inte bara vårdpersonalen som behöver kompetensutveckling. Jag tycker att kunskap om demenssjukdomar bör spridas till alla som på något sätt kommer i kontakt med drabbade – från biståndshandläggare och LSS-handläggare till tandläkare och familjemedlemmar. Jag har själv märkt hur missförstånd och okunskap kan leda till onödigt lidande och frustration. Genom att öka kunskapen i samhället kan vi bidra till en större förståelse och ett bättre bemötande för personer med demens. Jag har sett exempel på hur informationskampanjer och utbildningsmaterial från organisationer som Svenskt Demenscentrum gör en fantastisk insats för att sprida denna viktiga kunskap. Det är en gemensam uppgift att skapa ett demensvänligt samhälle.
Vardagens Utmaningar och Små Segrar
Att leva med demens, eller att vara anhörig till någon med demens, innebär en vardag fylld av både utmaningar och små, värdefulla segrar. Jag har själv upplevt hur en dag kan vara helt annorlunda än den förra, och hur flexibilitet och tålamod är nyckelord. Det kan vara allt från att hantera minnesförluster och svårigheter med tidsuppfattning till att bemöta oro och rastlöshet. Men i den här vardagen finns också så många ljuspunkter – ett igenkännande leende, en meningsfull aktivitet, en stund av lugn och gemenskap. Jag tycker det är så viktigt att vi inte glömmer bort de här små segrarna, de är det som ger kraft att fortsätta. Det handlar om att hitta strategier för att hantera svårigheterna, men också att fira de små framgångarna.
Praktiska Tips för En Enklare Vardag

Under mina år har jag samlat på mig en del insikter som jag gärna delar med mig av, för att göra vardagen lite enklare. Jag har till exempel märkt hur otroligt bra det fungerar med tydliga rutiner och en strukturerad miljö, särskilt när det gäller att undvika förvirring och oro. Att använda sig av visuella hjälpmedel, som en stor klocka med tydlig dygnsmarkering eller en whiteboardtavla för dagens aktiviteter, kan vara ovärderligt. Och när det gäller kommunikation – tänk enkelt, tydligt och upprepa gärna. Jag har sett att det ofta är bättre att svara på samma fråga tio gånger med tålamod än att försöka förklara på ett komplicerat sätt. Och glöm inte vikten av meningsfulla aktiviteter! Allt från att lyssna på musik till att bläddra i gamla fotoalbum kan skapa glädje och stimulans. Här är en liten översikt över några områden där praktiska insatser kan göra stor skillnad:
| Område | Praktiska Tips och Hjälpmedel | Fördelar |
|---|---|---|
| Minne och Tid | Digitala kalendrar, förgätmigejklockor, whiteboardtavlor, foton med text. | Skapar struktur, minskar oro, ökar självständigheten. |
| Säkerhet i Hemmet | Spisvakter, larm för dörrar/fönster, medicindosetter med påminnelse. | Förebygger olyckor, ger trygghet för den drabbade och anhöriga. |
| Kommunikation | Enkla och korta meningar, upprepningar, kroppsspråk, musik. | Minskar frustration, underlättar kontakt och förståelse. |
| Aktivitet och Stimulans | Anpassade dagverksamheter, musik, sällskapsspel, promenader, samtal om gamla minnen. | Främjar välbefinnande, bibehåller förmågor, minskar isolering. |
Att Behålla Hoppet och Glädjen
Trots de svårigheter som demenssjukdomen medför, är det så viktigt att vi alla bidrar till att skapa en vardag där glädje och meningsfullhet fortfarande får ta plats. Jag tror att vår roll som demensvårdare, oavsett om vi är professionella eller anhöriga, handlar om att vara en bärare av hopp. Att se de små framstegen, att uppskatta varje liten stund av kontakt och att aldrig ge upp tron på att personen bakom sjukdomen fortfarande finns där. Det är en krävande, men också otroligt givande uppgift. Jag har själv märkt hur mycket det betyder att kunna hitta de där små ögonblicken av samhörighet, de stunder då man känner att man verkligen når fram. Det är de stunderna som driver oss framåt och som påminner oss om det oersättliga värdet av varje människa. Det finns alltid anledningar att hoppas på framtiden, med nya forskningsgenombrott och en alltmer personcentrerad vård.
Vikten av En God Arbetsmiljö för Vårdare
Jag har insett att för att demensvårdare ska kunna utföra sitt fantastiska arbete på bästa sätt, är en god arbetsmiljö och tillräckliga resurser absolut nödvändiga. Det är inte ett lätt jobb, och det kräver otroligt mycket av den som utför det, både fysiskt och psykiskt. Jag har hört många historier om vårdare som känner sig stressade och ensamma i sitt arbete, och det är något vi måste ta på allvar. Att ha tid för reflektion, möjlighet till handledning och ett starkt team att luta sig mot är avgörande för att undvika utbrändhet och för att kunna upprätthålla en hög kvalitet i vården. Kommunerna har här ett stort ansvar att se till att personalen har de förutsättningar de behöver, både när det gäller bemanning och kompetensutveckling. Utan engagerade och välmående vårdare, oavsett om de är professionella eller anhöriga, kommer demensvården att lida.
Ledarskap och Teamets Styrka
Jag har alltid trott att ett starkt ledarskap är avgörande för att skapa en bra arbetsplats, och det gäller i allra högsta grad inom demensvården. Ett närvarande ledarskap som förmedlar en tydlig vårdfilosofi och som stöttar personalen i deras utmaningar är guld värt. Dessutom är teamarbetet så otroligt viktigt. Att kunna dela erfarenheter, få råd och stöd från kollegor, och att känna sig som en del av ett större sammanhang kan göra en enorm skillnad. Jag har själv sett hur team som fungerar väl tillsammans kan hantera de mest komplexa situationer med lugn och professionalitet. Det handlar om att bygga en kultur där man känner sig trygg att be om hjälp och där man ständigt lär sig av varandra. Det är genom att stärka teamet och ledarskapet som vi kan säkerställa en hållbar och högkvalitativ demensvård.
Att Undvika Utbrändhet och Främja Välmående
Det är lätt att glömma bort att vårdare också behöver vård, särskilt när de ger så mycket av sig själva. Jag har sett hur påfrestande det kan vara att ständigt möta svåra situationer och emotionella utmaningar. Därför är det så viktigt att det finns system på plats för att förebygga utbrändhet. Det kan vara allt från att erbjuda regelbunden handledning och samtalsstöd till att se till att det finns tillräckligt med tid för återhämtning. Jag tycker också att det är viktigt att betona att vårdare inte ska behöva känna att de måste klara allt själva. Att våga be om hjälp, att delegera uppgifter och att ha en god dialog med ledningen om arbetsbelastningen är avgörande. Ett välmående vårdteam är en förutsättning för en välfungerande demensvård.
Samhällets Ansvar och Politiska Initiativ
Det är tydligt att demensvården inte bara är en fråga för enskilda individer och deras familjer, utan ett enormt samhällsansvar som kräver politisk vilja och strategiska satsningar. Jag har med spänning följt de diskussioner som förs på nationell nivå, och det känns bra att se att regeringen lyfter fram vikten av en nationell demensstrategi. Att vi har en vision för hur demensvården ska utvecklas fram till 2028, med fokus på förebyggande insatser, diagnostik, hälso- och sjukvård samt stöd till anhöriga, är ett viktigt steg framåt. Jag vet att samhällskostnaderna för demenssjukdomar är enorma, och att en stor del av dessa bärs av kommunerna. Det understryker hur angeläget det är med samordnade insatser och en tydlig riktning från våra beslutsfattare.
Nationella Strategier och Resursfördelning
Jag är övertygad om att en nationell demensstrategi är helt avgörande för att säkerställa en likvärdig och högkvalitativ vård i hela landet. Det handlar om att sätta tydliga mål, fördela resurser på ett effektivt sätt och att främja samarbete mellan olika aktörer. Jag har läst att regeringen har avsatt medel till Svenskt Demenscentrum och till kvalitetsregister som SveDem och BPSD-registret, vilket är fantastiska satsningar. Dessa register är ovärderliga för att följa upp och utvärdera vården, och för att identifiera områden där förbättringar behövs. Det är också viktigt att vi fortsätter att satsa på forskning, så att vi kan få ännu bättre kunskap om demenssjukdomar och nya behandlingsmetoder.
Kommunernas Roll och Utmaningar
För mig är det tydligt att kommunerna spelar en central roll i demensvården, då de ansvarar för en stor del av omsorgsinsatserna och särskilda boenden. Jag har själv sett hur stora skillnader det kan vara mellan olika kommuner när det gäller tillgången till stöd och service. Det är en stor utmaning att möta det växande antalet demenssjuka med begränsade resurser, och det kräver innovativa lösningar och ett nära samarbete med regionerna. Jag vet att många kommuner arbetar hårt med att utveckla sina insatsförlopp och att förbättra personalkontinuiteten, vilket är mycket positivt. Det är viktigt att vi fortsätter att lyfta fram goda exempel och att vi lär oss av varandra för att skapa en demensvård som är hållbar och tillgänglig för alla.
Att avsluta inlägget
Som ni har märkt brinner jag verkligen för det här ämnet, att se och vårda människan bakom demensdiagnosen. Det är en resa som är fylld av utmaningar, men också av otroliga stunder av glädje, förståelse och djup mänsklig kontakt. Jag hoppas innerligt att det här inlägget har kunnat ge er nya perspektiv och konkreta tips, oavsett om ni själva är anhöriga, arbetar inom vården eller bara är intresserade av att lära er mer. Tillsammans kan vi skapa ett samhälle där personer med demens känner sig sedda, trygga och värdefulla varje dag. Låt oss fortsätta att sprida kunskap och empati, för varje liten insats gör skillnad och bidrar till en mer medmänsklig demensvård.
Att känna till för en enklare vardag
1. Anhörigstöd: Kom ihåg att du som anhörig inte är ensam. Många kommuner erbjuder olika former av stöd, från avlastning i hemmet till samtalsgrupper och utbildningar. Tveka inte att söka hjälp, det är en styrka att be om stöd! En snabb sökning på din kommuns hemsida kan ge dig information om specifika insatser för anhöriga i ditt område.
2. Digitala hjälpmedel: Utforska digitala verktyg som kan underlätta vardagen och öka tryggheten. Det kan handla om påminnelser för medicinintag, spisvakter eller GPS-klockor för den som har svårt att hitta hem. Teknologin utvecklas ständigt och kan vara en ovärderlig resurs för att bevara självständighet och livskvalitet.
3. Personcentrerad vård: Sträva alltid efter att utgå från den enskildes behov och önskemål. Att lyssna in personens livshistoria, intressen och vanor skapar förutsättningar för en meningsfull och respektfull omsorg. Det är inte alltid lätt, men det gör all skillnad i världen för den demenssjuke.
4. Rutiner och igenkänning: Skapa en trygg och förutsägbar vardag med fasta rutiner och en igenkännbar miljö. Detta minskar oro och förvirring. En lugn och strukturerad omgivning hjälper personen att navigera i sin värld och ger en känsla av säkerhet.
5. Vikten av att vårda sig själv: Om du är vårdare, oavsett om du är professionell eller anhörig, är det avgörande att du tar hand om dig själv. Se till att få tillräckligt med vila, ta pauser och ha någon att prata med. Din egen hälsa är en förutsättning för att du ska kunna fortsätta ge god vård, så glöm inte bort att fylla på din egen energireserv.
Viktiga punkter att komma ihåg
När vi summerar den här djupdykningen i demensvårdarens uppdrag blir det tydligt att det handlar om så mycket mer än bara praktiska insatser. Det är en balansgång mellan att vara en trygg famn, en kunnig guide och en empatisk lyssnare. Kärnan ligger i den personcentrerade vården, där varje individs unika livshistoria och känslor är utgångspunkten för all omsorg. Vi har sett hur avgörande stödet till anhöriga är, de osynliga hjältarna som ofta bär en stor börda. Dessutom har vi lyft fram vikten av kontinuerlig utbildning och kompetensutveckling för vårdpersonal, för att säkerställa högsta möjliga kvalitet. Slutligen får vi inte glömma samhällets och politikens avgörande roll i att skapa en robust och hållbar demensvård för framtiden. Genom samarbete, innovation och en djup respekt för varje människa kan vi fortsätta att förbättra vardagen för alla som berörs av demenssjukdom.
Vanliga Frågor (FAQ) 📖
F: Hur har rollen som demensvårdare utvecklats, och vad är viktigast i den idag?
S: Som jag ser det, har rollen som demensvårdare gått från att kanske mest fokusera på praktiska uppgifter till att bli betydligt mer komplex och personcentrerad.
Förut handlade det kanske om att “fixa” saker, men nu vet vi bättre. Det viktigaste är att se personen, inte bara sjukdomen. Det handlar om att bygga relationer, skapa trygghet och anpassa stödet efter individens unika behov och livshistoria.
Jag har själv märkt, när jag pratat med vårdare, hur mycket empati och kreativitet som krävs för att möta varje person där de befinner sig i stunden. Det handlar om att vara en detektiv ibland, att tyda små signaler och hitta sätt att kommunicera som inte alltid är verbala.
Vi vet att cirka 130 000–150 000 personer i Sverige lever med demens idag, och det ökande antalet gör att behovet av kunniga och medkännande vårdare blir allt större.
Det är verkligen ett yrke som kräver både hjärta och hjärna, och förmågan att ständigt lära sig och anpassa sig.
F: Vilka är de största utmaningarna för svensk demensvård framöver, med tanke på den ökande befolkningen?
S: Det är en fråga jag hör ofta, och tyvärr är svaret inte helt enkelt. En av de mest uppenbara utmaningarna är den demografiska utvecklingen – vi blir fler äldre, och antalet personer med demens beräknas nästan fördubblas till 2050.
Detta sätter enorm press på kommunerna, som bär den största delen av kostnaderna för demensvården, en summa som redan ligger på 90-100 miljarder kronor årligen.
En annan jättestor utmaning är att hitta och behålla kvalificerad personal. Att arbeta inom äldreomsorgen och demensvården är krävande, och vi behöver säkerställa att yrket är attraktivt.
Dessutom, som jag ser det, är den informella vården från anhöriga en enorm, men ofta osynlig, resurs. Många anhöriga kämpar i det tysta, och att stödja dem på ett bättre sätt är avgörande.
Slutligen är det en utmaning att se till att vården är jämlik över hela landet och att samverkan mellan regioner och kommuner fungerar sömlöst, något som regeringen också uppmärksammat med nya satsningar.
F: Finns det hopp om bättre demensvård i framtiden, och vad kan vi förvänta oss för positiva förändringar?
S: Absolut! Trots alla utmaningar är jag optimistisk när jag ser all den energi och forskning som läggs ner på demensområdet. Det händer otroligt mycket spännande!
Jag tror starkt på utvecklingen av mer specialiserade team inom hemtjänsten, som fokuserar specifikt på demensvård och kan skapa en tryggare vardag för de drabbade, något som testats med goda resultat i exempelvis Stockholm.
Vi ser också framsteg inom digitala hjälpmedel som kan underlätta för både vårdtagare och vårdare, som smarta sensorer och påminnelsefunktioner. Forskningen gör enorma framsteg, inte bara när det gäller tidig diagnostik utan också i att förstå sjukdomarnas mekanismer och utveckla nya läkemedel, även om det tar tid att få ut dem på marknaden.
En stark nationell strategi, med fokus på personcentrerad vård och ekonomiska medel för forskning, är nyckeln. Jag är övertygad om att vi med gemensamma krafter kan skapa en framtid där personer med demens får den mest värdiga och effektiva vård vi kan erbjuda.






